Vad gör man när allt blir för lätt?
När livet är så lätt att det blir tråkigt, när livet bara rullar på, allt på rutin och samma varje dag. När man inte har något att se fram imot, längta efter eller bli ängslig över.
När inget är varken toppen eller botten.
Så vad gör man då?
Hittar man en hobby?
Rymmer man från vardagen?
Gör man något drastiskt och galet?
Flippar man ut och bara skiter i allt?
Något måste man göra, men jag vet inte vad. Min vardag är så lätt att den är tråkig.
Det jag saknar är att ha människor runt mig, att vara nära någon.
Bara att den lilla detaljen är ganska obefintlig i livet, så gör det att man känner sig oerhört ensam och lite deprimerad och därmed antaligen förstärker kännslan att allt är så rutinmässigt och tråkigt.
Så vad ska man göra när man är ensam och inte har varken några motgångar eller utmaningar?
Allt utom shampoot är från HM :D
Brynpennan och "melon love"- bodysplashen är rakt av mina favoriter av de produkter jag köpte för första gången i just den här rundan:D
Så börjar från början då.
Hur hamnade jag i västerås?
Förra sommaren spenderade jag iprincip bara med att sola, festa, va med vänner och plugga....en ganska nice sommar med andra ord, men jag kännde mig endå väldigt väldigt ensam och uttråkad.
Då som en skänk från ovan så skrev en kille till mig på nätet, vi klickade väldigt snabbt och pratade nonstop i ca 1vecka innan han bestämde sig för att beställa en tågbiljett till mig för att komma till honom, i Västerås.
När dagen var framme så var jag så rädd att jag inte skulle känna likadant som jag gjorde när jag pratade med honom i telefon, att vi inte skulle klicka lika bra i verkligheten. Så min lösning på det hela:
Alkohol, Jag drack flitigt under hela dagen och fortsatte dricka medan jag väntade i parken utanför tågstationen när jag väl var framme i västerås, eftersom att han fortfarande jobbade, när han kom och hämtade mig 1timma senare, så kännde jag inte alls som jag förmodat, ögonblickligen känndes det som att vi kännt varandra väldigt länge. Hur som hälst så åkte vi till en kinaresturang och åt lite mat innan vi åkte vidare till hotellet där han hade bokat rum till mig. Väl där chillade vi några timmar innan hans bästa kompis kom, som han presenterade mig för.
Vidare så chillade å drack vi alla 3 ett par timmar innan vi drog vidare till krogen, (där killarna inte trodde de skulle få in mig någonstans pga att jag är under 24år) men in kom vi...
den kvällen var en av de roligaste i mitt liv.
men vad jag trodde och vad jag förväntade mig av den träffen var typ att det skulle bli ungefär som att träffa en kille på krogen...kul en gång, max 1 vecka sen skulle han släppa mig.
Så blev det inte, vi fortsatte holla kontakten lika flitigt och efter den kvällen så såg han till att jag kom till västerås ettpar gånger i veckan....efter ca 1 månad av festande och övernattning hos deras vänner och på hotell, så uppmuntrade han mig att flytta dit, sagt och gjort.
Efter ca 1 vecka hade jag min första bostad (hyrde ett rum i en lägenhet) och killarna hjälpte mig skaffa ett tillfälligt jobb tills jag hittade ett permanent.
Vid årsskiftet flyttade jag till en egen lägenhet.
Idag är vi 3 oskiljbara vänner, vi har kontakt varje dag även fast vi allihop jobbar väldigt mycket och hårt, och vi ses ofta, killarna hjälper mig så fort jag behöver det, tex med skuss och sånt, vi har framtidsplaner tillsammans och jag bor i egen lägenhet här i västerås.
Utan nätet så hade detta aldrig hänt, så jag är evigt tacksam till internett och 2000-talets teknik som är andledningen till att jag fick de bästa vänner en männska kan ha.
Dagen de träffade mig blev deras vattentäta duo, en oslagbar trio.
Här är en bild från den första dagen vi träffades för nästan på dagen 1 år sedan (6/9)
Nu är jag tillbaka! Samma person som innan men med ett helt nytt och annorlunda liv. Numer Bor jag i en egen lägenhet i Västerås, lever mitt liv med jobb, shopping, festande och med 2 underbara killkompisar.
I denna nystart av bloggen så har jag som ni ser tagit bort 99% av alla inlägg, det är för att nu ska jag inte bara blogga om mitt liv utan även resonera, diskutera och filosofera om ämnen och saker i min vardag......mitt mål är att vi som läsare och skribent ska föra en dialog och hjälpa, tipsa, stötta och finnas för varandra...lite som vänner :D
Så nu är den igång igen och jag kommer bit för bit börja uppdatera inlägg, säg till om det är något ni vill att jag ska skriva om eller ta upp! :D
STAY TUNED //
Folk brukar kommentera, maila och fråga mig i IRL
hur jag kan vara den jag är, vara mig själv och sticka ut.
För de första, Så sticker alla ut, vissa mer än andra men vi är jue alla unika, sedan vad vi är menade för är orlika.
Det är så att jag tycker att alla som försöker att sticka ut från mängden och synas, oavsätt andledningen, om man är känd eller ej,
de är enligt mig falska, fakers, posers.....ja
men ska vi ta ett ex.....hmm jag tänker inte peka ut någon, men ALLA som FÖRSÖKER sticka ut är enligt mig posers.
villka tycker jag inte är posers, de som bara är en i mängden?
NEJ, absolut inte, de som enligt mig är the Real Deal, de verkliga Rebellerna;
är de som tvärt om, de som sticker ut utan att försöka, de som snarare försöker passa in men inte kan.
Alltså de som är sig själva oavsätt vad alla andra tycker.
Då menar jag absolut inte de som typ drar på sig galna outfits som typ är gjorda av eggskal,
eller de som muckar gräl och kaxar och sedan påstår sig vara sig själva- är inte the real deal, jag tycker även att den typen av personer som gör så även dem är posers.......de är skillnad på att ha en egen stil och att leta uppmärksamhet, förstå mig inte fel, de krävs jue en del stake för att göra såna saker, men då gömmer man sig bakom det.
Jag tror starkt på att vissa är medade att sticka ut mer än andra.
Själv så har jag hela mitt liv kämpat med att försöka smälta in, eller snarare att bli accepterad, att få en chans,
även för att mina föräldrar ska acceptera mig...
jag har större delen av mitt liv försökt ändra den jag är och min personlighet,
men efter ett antal år upptäckte jag att det är fullkomligt omöjligt för mig, jag kan inte ändra den jag är, så, nu låter jag mig själv vara den jag är, jag följer inte de sociala regler som finns,
och nu försöker istället att få andra att ge mig en chans, och att acceptera det.
De är en sak att ha en förebild, att bli inspererad av någon person.
Det är en annan sak att försöka bli en person som man igentligen vill vara.
Våga vara ER SJÄLVA, VARESIG DE BETYDER ATT NI KOMMER PASSA IN ELLER INTE,
och kom ihåg ni har alltid mitt stöd, och kan alltid maila öig om ni vill ha kontakt, tips eller stöd av mig......
ingen ska bli utelämnad!
:):D
